KayStar

Livet är så jävla orättvist! Vet att jag gnäller om ganska triviala saker men alla har vi våra demoner. Vill bli av me den här nedtryckande känslan jag bär på, knappt så man står ut ibland. Det är en av de stora anledningarna till att jag ska fly fältet. Pallar inte ha det som får mig att må dåligt runt omkring mig längre. Orkar inte me ytligheten. Vill inte se, vill inte veta. Kommer jag bort till platsen o människorna jag älskar mest av allt på jorden o omger mig av den och dom en längre tid kanske jag kan släppa på allvar. Kan kanske för en gångs skull lära mig att sluta hålla fast vid personer som får mig att må dåligt. (Killar, "vänner" you name it.) Slippa ångesten som dessa personer ger mig genom sina handlingar. Slippa risken att stöta på dom nånstans. Vill bara glömma, radera, TA BORT alla minnen o ord ur min hjärna. "Sticks and stones may break my bones but words will never hurt me" <---Ett falskare påstående får man fan leta efter. Ord gör ont, ont som fan. Allra helst när dom inte ens är ärliga. Hoppas att jag aldrig mer behöver lyssna på påståendet "för din skull" igen. Det har aldrig medfört sig nåt gott oavsätt vem det en har kommit från.


It's time to mend this broken heart..