Let's runaway from these lies

Nu sitter jag här igen där jag lovat mig själv att inte hamna mer, jag känner ingen glädje inte ens min favvo musik funkar. Tamejfan allt får mig att bryta ihop just nu. Sån jävla perfekt start det kommer bli på det nya året, jag kommer supa mig sönder o samman på fredag det är en sak som är säker. Framtiden är ett svart hål in my mind, när jag tänker framåt mår jag fan illa. What's the point? Jag har absolut ingen framtidstro, inget hopp. Hur jag en vrider o vänder slår ångesten mot mig så hårt att man önskar att man slipper vakna nästa dag. I just don't know what the hell I'm supposed to do..



•••


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0